Pojehali! |

En bonde och hans dotter betraktar ängsligt en kortväxt och märklig liten figur i en klarorange dräkt och en stor vit hjälm med en fallskärm släpandes efter sig.

”Var inte rädda, jag är en Sovjetmedborgare som ni, som just återvänt från rymden. Jag måste hitta en telefon och ringa Moskva.”

Det är nästan ett halvt århundrade sedan den där dagen då ytterligare ett stycke bortglömd världshistoria skrevs. För hur många av oss är det som idag talar om Juri Gagarin, den första människan i rymden och hans fantastiska resa den 12:e April 1961?

Dom första raketerna hade utvecklats av Tyskarna. Vergeltungswaffe 2 (Vedergällningsvapen 2) eller V-2 som den också kallades hade utvecklats redan på 1930-talet En av orsakerna till raketteknologins framväxt som militärt vapen i Tyskland var att de inte omnämndes i Versaillesfreden 1918. Den första rymdraketen var således också Tysk. Den 3:e Oktober 1942 lämnade en V-2:a jordens atmosfär ovanför Östersjön.

Rymdkapplöpningen mellan Sovjetunionen och USA hade aldrig varit det kalla kriget förutan.
När både Ryssar och Amerikaner på ett stundtals farsartat sätt kapat åt sig av den tyska raketteknologin i andra världskrigets slutskede så visade sig Amerikanarnas intresse till en början vara rätt svalt. De hade nu ett pärlband av allierade länder från vilket de med flyg kunde atombomba Sovjetunionen. Ryssarna som inte hade samma geografiska fördel var däremot mer eller mindre piskade till att driva raketteknologin framåt om de ville atombomba USA. Det är i den här atmosfären som framförallt den Sovjetiska militären under 50-tlat driver fram det Sovjetiska försprånget i rymdkapplöpningen som resulterade i att de blev först med att skicka människor ut i rymden.

”Dawn anropar Cedar,” (Gagarins anrops namn under färden) genljuder chefskonstruktören Sergej Korolevs röst i högtalarsystemet på Baikomur kosmodromen vid Tyura-Tam i nuvarande Kazakstan, ”nedräkningen börjar.”

”Roger, mår bra, på gott humör, redo för avfärd.” svarar Gagarin vars tv-bild syns på flera monitorer i det stora kontrollrummet. Nedräkningen går mot sitt slut och motorerna på den stora R7 raket som ska lyfta den 4.7 ton tunga Vostok kapseln med Gagarin startar. Korolevs röst hörs över radio till Gagarin och kosmodromens högtalarsystem; ”…primärt läge…sekundärt…huvudläge…AVFÄRD! Vi önskar dig en god flygning. Allt är som det ska.”

Gagarin svarar ” Pojehali!” (då kör vi)

Fem minuter efter start så har trestegsraketens bränsle förbrukats och raketens olika delar har separerats från rymdkapseln som nu fortsätter in i omloppsbana.

”Färden avlöper väl. Jag kan se Jorden. Sikten är god. Jag ser nästan allting. Det är ett större område täckt av cumulus moln. Jag fortsätter färden. Allt är bra.” rapporterar Gagarin som tittar ut genom det lilla fönstret placerat invid hans fötter.

Det har förekommit spekulationer i media att Gagarin skulle ha sagt ”Jag ser ingen Gud här uppe.” Men i den ordagranna dokumentationen av Gagarins konversation med markkontrollen finns inget sådant omnämnt. Det hela härrör troligen från ett tal av Chrusjtjov hållet i ett anti-religiöst sammanhang där han lär ha sagt; ”Gagarin flög ut i rymden och han såg ingen Gud där.” Dessa spekulationer höll dock i sig. När den första Amerikanen i rymden John Glenn återvänt från sin resa så var en av de första frågorna han fick om han hade sett Gud där uppe.

Vostok 1 fortsätter sin färd ut över Kamtjacka och över norra Stilla havet. Gagarin sänder tekniska data till markkontrollen där man fortfarande inte vet om kapseln befinner sig i omloppsbana. Det skulle ta 25 minuter innan man fått kapselns position och kunnat bekräfta dess omloppsbana. 315 kilometer under Gagarin glider Stilla havet in i natten där han passerar det i en diagonal riktning med kurs mot Syd Amerikas spets och Magelans sund. Det är under den här etappen som han befordras till major av general Nikolai Kamanin. Det är också nu som nyheten om Gagarins färd meddelas världen via Radio Moskva.

Efter att ha passerat Amerika for Vostok 1 in i soluppgången över södra Atlanten på väg mot västra Afrika och Angola. Gagarin hade vid upprepade tillfällen under nästan 20 minuters tid telegraferat tekniska data till markkontrollen. Medelanden som aldrig togs emot.
Nu händer det som kunde ha ändat hela äventyret i en katastrof.

Då Vostok 1 skulle återinträda i atmosfären var det meningen att en servicemodul skulle separeras från själva huvudmodulen där Gagarin satt. Men den kom att fastna i en mängd kablar vilket fick till följd att hela rymdkapseln försattes i vilda skakningar. Under 10 minuter gör de båda modulerna ett gemensamt återinträde i atmosfären över västra Afrika, central Afrika och ut över Egypten innan kablarna till slut brinner upp och modulerna separeras.

Gagarin telegraferar ”Allt är OK.” Han har senare sagt att han inte ville göra väsen av de kraftiga skakningarna eftersom de ändå inte påverkade Vostoks återinträde och färden i dess helhet. Nedstigningen fortsätter över Medelhavet, nära Cyperns västkust och centrala Turiket. Vostok 1 sjunker allt lägre och stävar till slut ut över Sovjetunionens Svartahavskust i närheten av Krasnodar.

7 kilometer ovanför marken skjuter Gagarin ut sig från Vostok 1 och fortsätter återstoden av resan ner i fallskärm. 4.5 kilometer längre ner utlöses rymdkapselns fallskärmar. Både han och kapseln landar 26 kilometer sydöst om Engels, 1 timme och 48 minuter efter avfärd.

Två skolflickor bevittnade Vostoks landning; ”Det var en stor boll, två eller tre meter hög. Den slog i marken, studsade och slog i igen. Det blev ett stort hål där den slog i första gången. ” En bit därifrån bevittnade en bonde och hans dotter en kortväxt märklig liten figur i en klarorange dräkt och en stor vit hjälm med en fallskärm släpandes efter sig.

Dela på Facebook