Att även lågavlönade kvinnor inför något särskilt evenemang, så som ett bröllop besöker en skönhetssalong är knappast något som förvånar i vår tid. Men att dessa kvinnor dagligen skulle gå på salong för att få sin makeup anlagd innan de börjar arbetsdagen hör kanske ändå till ovanligheterna. Än ovanligare; för att få benmakeup. Eller mer exakt; för att få en strumpsöm ritad på benen. Men detta hörde en gång till vardagen i efterkrigstidens Europa.
Den moderna kroppsfärgade och syntetiska damstrumpan kan sägas ha sitt ursprung i 1920-talet. Det är då konstsiden och rayon upptäcks. Material som inte bara gav strumpan nya egenskaper utan även gjorde det möjligt att massproducera den till lägre kostnader än de dyra sidenstrumporna. Nu fick alla råd med de strumpor som det nya korta kjolmodet krävde. Det är också under den här tiden som strumpebandshållaren uppfinns. Den tidigare så otympliga korsetten som fått tjänstgöra som strumphållare läggs nu på hyllan av det glada 20-talets tangoprimadonnor. Det är från och med nu, i och med den kroppsfärgae damstrumpans popularitet och de korta kjolarna som kvinnor regelbundet börjar raka benen.
Den första nylonstrumpan kom 1939. Olyckligtvis samma år som andra världskriget. Nylonstrumporna blev oerhört populära men på grund av kriget också svåra att få tag på. Till en början fanns de så gott som uteslutande endast att tillgå på svarta börsen, varför de också blev dyra. Men strumpans popularitet var enorm. En riktig kvinna ansågs inte vara fullt klädd utan ett par nylon alternativt konstsidenstrumpor. Hade man inte råd med ett par strumpor fick man helt enkelt göra en benmakeup. Vilket innebar att man ritade sömmar på baksidan av benen med en ögonbrynspenna. Överallt öppnades skönhetssalonger som specialiserade sig på benmakeup. Efter kriget blev begäret efter nylonstrumpor enormt. Det hörde inte till ovanligheterna att kvinnor slogs om strumpor i varuhusen. Det är från den hr tiden vi ser de parodiska filmscenerna med stora skaror husmödrar som står och väntar på att bli insläppta i något varuhus, varefter de hysteriskt stormar in som vore det ett slag, för att – med våld om så krävdes – lägga beslag på ett par nylonstrumpor. I USA kallades sådana här strumpslagsmål för Nylon Riots.
När de sömlösa strumporna introduceras på 50-talet så tas de inte emot med någon större entusiasm. Orsaken var modets fixering vid benen. Bortsett från att sömmarna ansågs som något erotisk så framställdes korta eller lite kraftiga ben i en bättre dager. 1951 introducerades även stilettklacken som tillsammans med längre sömmar på strumporna fick benen att se längre ut.
50-talet är dock strumpans sitta decennium. För när strumpbyxan kommer på 60-talet så kommer det att dröja nästan 40 år innan strumpan på allvar åter blir ett vardagsplagg för kvinnor. Men det kom att dröja en bit in på 60-talet innan strumpbyxan helt tar över modet. Under decenniets första år var endast runt 20% av alla strumpor som såldes strumpbyxor. Vid dess slut skulle den siffran ha stigit upp till 80%. Strumpbyxan var ett idealiskt plagg att bära till den populära minikjolen. Den bidrog också till en följsamhet under det mer åtsittande modet. Det gav helt enkelt den perfekta 60-tals looken.
När strumpor med söm, strumpebandshållare och till och med korsetter åter blir populära under 80-talets glamour ideal då fläkt och flärd stod högt i kurs så förblir ändå strumpbyxan det dominerande vardagsplagget. Det är först i vår tid som strumpan åter blivit ett vardagsplagg för kvinnor. Bland annat tack vare de så kallade stay-upsen , som förövrigt uppfanns redan på 1950-talet. Nu ökar antalet kvinnor som använder strumpor istället för strumpbyxor stadigt för varje år.
Även om strumpor med söm och strumpebandshållare förvisso har ett erotiskt värde så finns det ändå sensationer med strumpor som de yngre generationerna helt gått miste om. Som till exempel det alldeles speciella ljud som uppstår då kvinnor med silkesstrumpor la det ena benet över det andra. Journalisten Lars Westman berättar hur han som ung grabb arbetade på Grand Hotel i Saltsjöbaden då Frank Sinatra och Ava Gardner var på besök under Sinatras Sverigeturné 1953. Under en repetitionspaus hade han och en vän beundrande stått och lyssnat på hur Ava Gardner la benen i kors. Sensuellt.
Westman kom sedermera att bli ägare till ett par av Garners silkesstrumpor. Det går som seniorer vet maskor på silkesstrumpor. Ava Gardner slängde strumpor allteftersom. Ett par av dessa norpades av en av flickorna ur personalen som många år senare berättade historien för Westman som även fick strumporna som han idag förvarar som ett par riktiga dyrgripar. Det lär ha plockats en hel del av Ava Gardners bortslängda strumpor på hotellrum i Sverige under den turnén. Vart alla dessa strumpor finns idag? Kanske är det just din farmor eller mormor som har Ava Gardners silkesstrumpor i någon gamal kartong på vinden?
No relaterade artiklar.