Appropå Barack Obamas installations.
”… and for those who seek to advance their aims by inducing terror and slaughtering innocents, we say to you now that our spirit is stronger and cannot be broken; you cannot outlast us, and we will defeat you.”
Att så här några dagar efter Gaza kriget tala om slakt av oskyldiga kan – om man vill – också ses som ett meddelande till den israeliska regeringen.
Problemet med Obamas tal och mycket av det han tidigare sagt är att det lämnar fältet fritt för allsköns tolkningar. Allt efter böjelse och förhoppning. Som till exempel hans utmalande om att han självklart skulle göra allt som står i hans makt för att förhindra att hans familjs hus blev utsatt för raketattacker. Att det inte var den diplomatiska linjen som vann tolkningsföreträde här vet vi alla. Även om det som bekant finns fler än ett sätt att se till att din granne inte finner skäl att skjuta på dig.
Det är som om Obama läst på ordentligt hos allsköns siare och orakel. Ett orakel ger profetior som är tämligen allmängiltiga och kan passa in på i stort sett vad som helst och vem som helst. Som att i valfritt horoskop läsa att du innan året är till ändå kommer att vara med om något som involverar talet två.
Det är i tvetydigheterna eller i floran av tolkningsmöjligheter som människorna kan få så många och skiftande förväntningar kopplade till honom.
Man kan tolka ovan nämnda text som ett meddelande till världen och israel om att nu har vi nått vägs ändå och att ”enough is enough”.
Att USA nu kommer att medverka till att ställa ansvariga israeler inför krigsförbrytartribunal, aktivt arbeta för att ockupationen skall upphöra och att i sista hand med våld om så krävs se till att detta sker.
Men man kan även tolka det som ett stöd för den israeliska politiken. Ett uttalande om terror och slakt av oskyldiga som direkt riktat till Hamas. En fortsättning på George W Bush krig mot terrorismen. Här väcks i alla händelser förhoppningar och förväntningar i alla läger.
Sett ur det perspektivet så kommer Obama naturligtvis att misslyckas med att tillfredsställa människors förväntningar och förhoppningar. Det behöver visserligen inte göra honom till en dålig president eller hans gärning misslyckad. Men det finns dock en risk för resignation då människor börjar förstå eller känna att om ”inte ens” Obama ordnar skivan, vem ska då göra det? Någon Obama II blir det inte.
No relaterade artiklar.