I dagens riksdagsdebatt (09-01-28) om Gaza anspelade både Alf Svensson (kd) och Birgitta Ohlsson (fp) på antisemitism. Man menar att den ökat som en följd av Gaza kriget. Medan man å ena sidan påpekar att steget mellan Israelkritik och antisemitism hos somliga ibland tyvärr är alltför kort så använder man sig själv å andra sidan just av antisemitismen som vapen mot Israelkritikerna.
Antisemitismen blir kort sagt ett politisk slagträ.
För det är just i sin funktion av slagträ som Alf Svensson tar ordet antisemitism i sin mun. Inte företeelsen som sådant. Varken Alf Svensson eller Birgitta Ohlsson ställde sig på humanismens barrikader och varnade för den ökande islamafobin i och med terrorattentaten mot New York och Washington DC 2001.
Naturligtvis kan inte världens muslimer hållas ansvariga för allsköns terror i turban. Liksom judar inte kan ställas till svars för den Israeliska regimens göranden och låtanden.
När man i dagarna världen över högtidlighåller åminnelsen av förintelsen ter det sig synnerligen vulgärt att använda antisemitismen som retoriskt och politiskt tillhygge.
Därmed inte sagt att antisemitism eller islamafobi inte existerar, hämtar näring och sprider sig ur allsköns konflikter. Men det är aldrig ett skäl för oss som inte är fulla av dessa vansinnigheter att i politiska – eller andra – syften använda oss av dessa företeelser som retorisk ammunition.
No relaterade artiklar.