Funderar kring om Nürnbergtribunalens artikel 6 från 1947, dvs. den om att ”ingen ska gå fri från straff även om han handlat på order”, även borde gälla i dagens civila samhälle. Där allt fler hukar sig bakom regler, bestämmelser och paragrafer för att slippa ta personligt ansvar.
Vi har alla sett reportagen om alla de människor som på olika sätt hamnat vilse i tillvaron och som lidit eller på olika sätt fått se sin situation förvärras till följd av myndighetspersoners handlande. Likaså har vi alla sett och hört ursäkterna och urskuldandena. ”Jovisst är det tråkigt men vi måste följa de bestämmelser vi har.” Varpå de pekar uppåt. Mot allt högre instanser. För det är när något är sanktionerat uppifrån som en viss sorts människor kan sova gott på natten.
Men en bestämmelse eller ens en lag är något substitut för omdömet och det sunda förnuftet.
Om den direkta konsekvensen av en människas handlig blir en annans lidande så är hon obönhörligen personligen skyldig och skall hållas ansvarig för detta.
För vad är egentligen skillnaden på att säga ”jag lydde bara order” och” vi måste följa de regler vi har” då konsekvensen blivit ett mänskligt lidande?
Av Hakan Sunar
Nu kan du även följa bloggen på Twitter
No relaterade artiklar.