Vad man nu än kan tänkas tycka om Sverigedemokraternas potentiella väljare så är de rimligtvis inte enfaldigare än att de vet vilket ursprung SD har och vad de står för. Varför det är tämligen kontraproduktivt att beskylla dem för att vara det dom är.
Om den gamla damen inte längre törs gå utanför dörren efter alla griller hon fått av kvälls- och numera även morgontidningarnas störtflod av så kallad kriminaljournalistik så gör man inte saken bättre av att – befogat eller obefogat – kalla henne för en dumskalle.
Ger man sig i kast med att ta sig an SD i en debatt så har man två skyldigheter. Dels att argumentera i sak och dels att vinna debatten.
Tisdagens Debatt i SVT (09-10-20) var lika pinsam som Lars Leijonborgs fiasko i debatten mot Pia Kjaersgaard från Dank fokeparti 2002.
Argumentation av typen ”SD har sina rötter i den nynazistiska rörelsen, Jimmy Åkesson sjunger nazistsånger, SD är ett invandrarfientligt parti” är, hur sanna dessa påstående än kan tänkas vara, dålig argumentation. Eftersom människor i allmänhet och SD:S sympatisörer i synnerhet redan är väl införstådda med detta.
Problemet är inte vilka Sverigedemokraterna är eller vad dom står för. Problemet är att de människor som kan tänkas rösta på dem, likt exemplet med damen som inte vågar gå ut, inte kommer att bli av med sina idéer för att man säger att Aftonbladet eller den andra tidningen är skittidningar. Därför är det bättre att sakligt argumentera och informera om hur det faktiskt förhåller sig med brottsligheten på gator och torg.
Detta förutsätter dock att man tar människors upplevda problem på allvar. Men där är vi inte än när det gäller främlingsfientligheten i Sverige.
Av Hakan Sunar
Nu kan du även följa bloggen på Twitter
No relaterade artiklar.
Vi Malmöbor behöver inte se på efterlyst med Hasse Aro. Det räcker med att vi går utanför dörren så är vi i direktsändning. En inneboende Sverigedemokrat.