Jag har för vana att associera namnet på en person jag möter eller talar med för första gången med någon annan person jag känner, känt eller känner till med samma namn. Skälet till varför jag gör så har jag förstått har att göra med en vilja eller ett behov av att snabbt kunna hantera den person jag har framför mig. Det är naturligtvis inte särskillt rattionellt att likna någon Jens, Ana eller Mustafa med någon helt annan person. Men det är ett väldigt mänskligt och begripligt beteende.
Det är lätt att få för sig att förutfattade meningar är av ondo. Men så är det inte. Det är snarare sättet på vilket vi hanterar dem avgörandet faller.
Den förutfattade meningen är ett sätt för oss att hantera vår vardag. Den fungerar som en primitiv instinkt som förbereder oss på närmande, hot, flykt, trygghet och sådant vidare. Det är den som gör oss avslappnade och mottagliga för den välklädde, leende personen med normalt tonfall. Eller får oss att vara på vår vakt, redo för strid eller flykt då vi möter någon som ser ut som och beter sig som arketypen för den värsta busen. Dessa förutfattade meningar bygger på våra egna förestäällningar och erfarenheter och fantasier. Det är vare sig någonting mystiskt eller onormalt och det omfattar oss alla. Ingen är imun.
Men även om jag måhända när en förutfattad mening om unga, vackra sjuksköterskor med stora bröst som heter Lola, så finns det en gräns där föreställningen går över till insikt. Jag förstår att sjuksköterskan Lola inte är vad jag må ha för mig. Således kommer jag heller inte med några franska förslag. Liksom att den ovårdade mannen inte alls behöver vara den buse jag förberett mig på. Att omvärdera vårt förstå intryck baserat på förutfattade meningar, fantasier och/eller vanföreställningar är ett normalt och sunt beteende.
Men det är också här någonstans vi finner de problem som uppstår när den förutfattade meningen inte omvärderas och vår syn inte anpassas till den person eller verklighet vi faktiskt möter.När våra idér om den andre är starkare än vår vilja eller förmåga att ta till oss en verklighet. Då vi istället låter fantasin prägla våra intryck.
Att människor låter allsköns föreställningar prägla deras bild av andra människor behöver inte bara bero på dumhet eller osundhet.
Det handlar också om kunskap och vilja att förstå.
En förtivlad man kommer in till en myndighet för att söka hjälp. För att förtydliga att han lägger hela sitt hopp, sitt liv i myndighetspersonens händer, böjer han sig nästan tvärs över bordet och kommer nästan ansikte mot ansikte med denne. Ett sätt att, därifrån han kommer, visa att han lägger allt sitt hopp i den andres händer. Det fungerar naturligtvis inte alls i Sverige. Myndighetspersonen kommer att rygga tillbaka. Ett kroppspråk som är internationellt och förstås av alla. Till skillnad från det förra som är kulturellt betingat. Utan att de ens hunnit säga någonting till varandra har de redan fått en negativ ellr i varje fall försämrad bild av den andre. Denna händelse kommer förstärka den eventuellt negativa förutfattade mening de hade om varandra och därmed prägla deras fortsatta intryck.
Integration innebär att alla komponenter i en enhet anpassas till varandra. Det går inte att integrera en maskindel i en maskin som inte är motaglig. Både maskin och maskindel måste likt två pusselbitar kunna föras samman.
För att människor med olika livstilar, matvanor, musiksmak, sexuell läggning, åldrar, kön och allting och sådant vidare, ska kunna leva tillsammans, krävs att vi alla har större kunskap och föreståelse för varandra. Diskriminering av allsköns slag grundar sig i botten på en oförmåga att hantera förutfattade meningar. I den meningen är diskriminering också grunden till den integrationspolitik som förs. Den bygger på en föreställning om att mannen i exemplet ovan är den som ska lära sig att man inte gnuggar nästipp med främmande människor i Sverige. Det är de som invandrat som ska anpassas. Bortsett från att synsättet är diskriminerande så är det också ett tankefel. Han är här. Liksom många som honom. De gnuggar alla nästip. Det gnuggas således nästipp i Sverige. Varför nästippsgnuggande är en Svensk företeelse som också de inrikes födda svenskarna borde lära sig något om för att kunna ta sig fram i samma land och tillvaro som nästippsgnuggarna.
Vår nya integrationsminister Erik Ullenhag kommer dock enligt egen utsago anstränga sig åt att få in de utrikes födda på arbetsmarknaden. Det är förvisso gott. Men det är en arbetsmarknad där alltför många är sorligt okunniga om nästippsgnuggandes konst. Varför de problem som beskrevs ovan kommer att fortgå.
Av H. Sunar
No relaterade artiklar.