Fortsätt läsa »]]> Vad friskolornas förespråkare inte förstår, när de skapar den nya marknad som avknoppningen innebär, är att den marknadsorienterade skolan i grund och botten bygger på en tankelapsus som på sikt kommer att ta död på det egna systemet.

Den ekonomiska basen för en skola, friskola som Kommunal, utgörs av mängden elever och den skolpeng dessa genererar. Det kommer alltså att krävas en viss mängd elever för att upprätthålla en önskad standard på skolan. Den marknadsorienterade skola som nu håller på att skapas skapar därför en konkurrens om eleverna. Redan här ter det sig uppenbart att skolan kommer att bli tämligen ojämlik. Då har vi ännu inte tagit hänsyn till demografiska aspekter eller vinstintressen.

Den ökande konkurrensen innebär även att skolorna får lägga allt större summor på marknadsföring för att kunna bibehålla den ekonomiska basen. Allt eftersom konkurrensen hårdnar får man gräva allt djupare i fickorna för att överleva. Får man inga eller för få elever så kan man inte fortsätta med verksamheten.

Detta gäller friskolor i lika hög grad som offentligt ägda skolor eftersom båda tvingas spela på samma marknad.

Det säger sig självt att ett sådant system inte kan överleva på det sätt på vilket vi idag finansierar det.

Det har som argument för friskolan bland annat framförts det positiva med olika skolformer och pedagogiska inriktningar. Om detta har jag två kommentarer.

Jag har svårt att se sambandet med skolans form eller pedagogiska eller religiösa inriktning och ovan nämnda system att finansiera den på.

En bra skola behöver inte per automatik komma med ägandet, formen, religionen eller pedagogiken . Det handlar snarare om människorna än om idéerna och formerna. Det andra är snarare en förväntan. Precis som vi förväntar oss att kyrkan och präster ska vara goda eftersom religionen ju förespråkar kärlek. Vi känner alla de exempel som berättar om såväl prästers som kyrkans illdåd. Då som nu.

Hakan Sunar

Dela på Facebook